...

När man inte vet vem man är så är det skönt att använda människorna runt sig som riktlinjer. Människorna runt mig visar exakt hur jag INTE vill vara. Så tack för att ni finns :)
Har hämtat ut min psykologi-bok idag. Jag vet att det är söndag, men jag kan inte vänta med att ge mig på den!

Fredagsmys

Lillebror kom och la sig bredvid mig på soffan. Han skulle kolla på film men blundade efter en stund.

Jag - "Gå och lägg dig i sängen istället"
Lillebror - "Nej, jag somnar inte. Det är bara skönt att blunda lite"
Jag - "Men du kommer att somna om du blundar sådär"
Lillebror - "Nej, det kommer jag inte"
Jag - "Ska vi slå vad?"
Lillebror - "Ja, hur mycket?"
Hans sista mening var för ca 3 minuter sen. Nu hör man bara hans snarkningar.
Jag antar att jag vann?

Allt tyder på att...

...min morfar har bestämt att jag ska ha mitt körkort förr istället för senare. Ekonomiskt eller moraliskt stöd ville han ge så att jag blir färdig någon gång. Jag behöver egentligen inte ekonomisk hjälp, snarare lite skärp, men han gör det för att han VILL. Det värmde (jag blir lätt nöjd) så vi skulle diskutera det närmare när han kommer hit och äter frukost.

...jag måste gå till doktorn, igen. Hjärtat slår för fort och huvudet dunkar. Jag äter dessutom inte längre, jag hoppas att det är en biverkning av min medicin och att det går över om jag byter. Mamma är orolig. "Du blir bara blekare och mindre, blekare och mindre." Och det är inte en obefogad oro. Jag har ju berättat om revbenen som snart sitter utanpå skinnet.
...jag inte borde få vara i köket!! Ta ut färdig mat ur ugnen = röd tumme med ett bortbränt lager hud. Typ aj som fan och jag ska aldrig göra om det. Från och med nu blir det snabb/färdig/hämt-mat för min del. Om inte min mamma fortsätter att oroa sig för mig och proppar i mig allt som inte kommer upp igen.
Somna på soffan en stund? Ja tack.