Wake me up when september ends

Har varit på stranden hela dagen med mormor, mostrar, och kusiner. Nu är jag helt utmattad och funderar på att ta en morfar (tupplur på soffan).

En sak är dock säker; jag kommer INTE att ligga på rygg. Eller ja, det är axlarna, inte ryggen, som jag har bränt. Resten av kroppen är fortfarande kritvit.

Sen min resa till Australien för 3 år sen, då jag brände axlarna riktigt ordentligt (seriösa brännskador), har inte ens högsta solskyddsfaktorn räckt till för dom. Huden där har inte återhämtat sig och jag bör nog helst inte utsätta dom för sol alls. 

Sen dess har jag nästan känt någon sorts fobi mot att vara i solen, och undviker det så mycket jag kan. Men idag tänkte jag att det var lite svalare (diggar inte värme heller), så jag följde med familjen till badet, med tanken att jag skulle smörja in mig ordentligt. Men på axlarna gör det verkligen ingen skillnad tyvärr. Tog på mig en tröja så fort jag kände att det började gå utför, men för sent såklart.

Nu sitter jag inne och käkar isglass resten av sommaren. Wake me up when september ends.

Världens minsta, och dummaste, förpackning. God glass though.

Boom Clap

Har inte läst boken, inte sett filmen, men fuuuuuck vad jag har fastnat för soundtracket...

 Love. It.