Resten av my crappy day

Skiten har ju lagt sig på hög idag. Nu när jag har kommit över det traumatiska bussmissandet (neeeej, jag hakar inte upp mig på småsaker så lätt. Bazzinga!) så tänker jag på allt det andra.

Vi fick hamsterbebisar i höstas. Vi fick behålla två pojkar för ingen ville ha dom. Eller så tyckte vi om dom. Jag minns inte. Anywho, den ena hade ätit upp den andra idag. Eller, bara huvudet. Resten såg ut som en hög med köttfärs och hamsterpäls.

Den döde var såklart min lilla bebis, den enda som intresserade mig. Den som alltid var mindre än de andra, och som alltid grävde ner sig i sågspånet och sov när de andra sprang runt, den som jag döpte till Fjant efter trollungen i Trolltyg i tomteskogen. Ni vet... "Var e Fjant??!!!"

Väckte lillebror lite panikartat och han fick avlägsna kroppen. Vanligtvis är jag inte så känslig, men jag kände att jag inte ville sticka ner mina händer till en köttätande liten råtta. Som visserligen borde ha varit mätt vid det laget, men det såg ut som att han hade plats i kinderna också. Äckliga djur.

Kort efter det kom busstraumat, och det var då jag bestämde mig för att göra Macarons. För en gångs skull bestämde jag mig för att titta så att jag hade alla ingredienser INNAN jag började. Det brukar jag inte göra annars, men tänkte att det är en sån dag då jag borde göra det. Jodå, allt fanns hemma. Utom bakplåtspapper, det enda jag inte kollade innan jag började. Det fanns ett ark kvar, så det fick återanvändas. Men det gjorde ingen skillnad förutom tidsmässigt, och tid är ju det jag har mest av just nu.

Hmm. Avsluta positivt.
Nu är klockan efter 22 och då får man gå och sova. Man är ju alltid en dag närmare döden imorgon...